Tillbaka

Välkommen flexibilitet för yrkesverksamma närståendevårdare

07.02.2011

Närståendevården blir allt viktigare och kompletterar den offentliga servicen. Närståendevårdarna behöver avlastning och stöd för att orka. Det ställs också krav på att utveckla nya modeller för att bättre kunna kombinera arbete och familj.

Det beräknas finnas ungefär 280 000 närståendevårdare och av dessa arbetar lite mindre än hälften heltid. Att vårda de egna föräldrarna är den vanligaste formen av närståendevård. Stödet kan variera från hjälp att ta hand om hushållet till regelrätt sjukvård.

År 2007 fick drygt 30 000 personer kommunalt stöd för närståendevård. Över hälften av dessa var i arbetsför ålder och endast en femtedel arbetade heltid.
Närståendevårdens betydelse är uppenbar för såväl hemvården som för anstaltsvården. Enligt kommunala kartläggningar skulle närmare hälften av dem som nu vårdas av anhöriga vara i behov av någon form av anstaltsvård om inte den anhöriga skulle vårda.

Finland står inför stora utmaningar beträffande tillgången till arbetskraft och det är därför viktigt att hålla arbetsföra kvar i arbetslivet så länge som möjligt. Att friare kunna kombinera vård av anhörig och arbete är nödvändigt. En viss flexibilitet innebär möjligheten att vara frånvarande från sitt arbete för att kunna ta hand om en anhörig.

Riksdagen behandlar som bäst ett lagförslag om att ändra arbetsavtalslagen så att det är möjligt för arbetstagaren och -givaren att komma överens om ledighet för vård av familjemedlem eller någon annan närstående.

Lagförslaget har kritiserats för att inte ta ställning till hur närståendevårdaren skall kompenseras under ledigheten.

Den föreslagna utvidgade familjeledigheten är ingen subjektiv rättighet utan baserar sig alltid på en överenskommelse mellan arbetstagare och givare.
Förslaget innebär inte heller ett förstärkt uppsägningsskydd som gäller för övriga familjeledigheter. Arbetstagaren ges i lagförslaget rätt att återvända till arbete efter vårdtiden. Det finns dock skäl att följa med hur förslaget påverkar uppsägningsskyddet.

Trots behovet av att ytterligare utveckla lagförslaget är den nu föreslagna förändringen principiellt viktig och välkommen. Förhoppningsvis inser riksdagen att förslaget är ett steg i rätt och flexiblare riktning.

Lagförslaget gäller de yrkesverksamma närståendevårdarna. Den stora frågan handlar om att skapa ett rättvist och enhetligt system för hela landet för hur samtliga närståendevårdare skall få ekonomiskersättning. Staten bör därför skapa enhetliga kriterier för vilken vård som ersätts och ta över utbetalandet. Kommunerna i sin tur bör koncentrera sig på att skapa mångsidig och flexibel vård för att kunna avlasta närståendevårdaren.