Gammal skåpmat /ÖN 24.3.2009

24.03.2009

Nu på veckoslutet städade jag och mina två små hjälpredor några köksskåp. Att städa med barn innebär egentligen att inget får slängas. Barn under skolåldern är de mest konservativa små hjälpredor man kan tänka sig. Inte ens glögg, vars bäst före datum var förra våren, får kasseras. Däremot var glädjen stor då vi
hittade en kvarglömd burk pepparkakor. Ute sken solen och pepparkakorna, de smakade minsann lika gott som de gör vid advent!

Gammal skåpmat har även serverats på politiskt håll under de gångna veckorna. Från min hemkommun har igen tanken på en enda kommun i Östra Nyland kastats fram på ett vårdslöst sätt. Tanken härstammar från förra fullmäktigeperioden då landets regeringen startade kommun- och servicestrukturprocessen. Svagheten då,
som tydligen lever kvar i all sin prakt, var att många såväl politiker som tjänstemän hellre diskuterade kommungränser än att analysera servicen. Det är lättare att vid mötesborden flytta kommungränsen än att flytta på skolor och hälsocentraler.

Min fasta övertygelse är att det just nu är klokt, också sett ur ett snävt Borgåperspektiv, att låta det nya Lovisa växa sig starkt. Varken ett troligt förestående landskapsbyte eller Borgå stads egen tolkningsbara strategi
berättigar till att föra fram tanken på en enda kommun. Tanken på en enda storkommun hänför sig till den process som de facto resulterade i det nya Lovisa. Gammal skåpmat alltså.

Också landets regering har värmt upp gammal skåpmat genom att föreslå att finländarna skall arbeta längre. Problemet är inte vårt system i sig självt, det ger redan nu möjligheter att arbeta ända upp till 68 år. Problemet är att den faktiska pensionsåldern i Finland i medeltal är under 60 år. En låg pensionsålder kombinerat med studier som drar ut på tiden och med att det föds alldeles för få barn i vårt land gör att vi egentligen har få alternativ om vi skall upprätthålla välfärden. Vi kan skära ner på kostnaderna för service och sociala förmåner och vi kan leva på lånta pengar som kommande generationer betalar notan för.

Eller så kan vi se till att våra unga får en studieplats, att studietiderna förkortas genom vettiga stödsystem samt att vi verkligen stöder finländarna så att de orkar arbeta längre. Låter enkelt, men det kommer att krävas massiva och mångsidiga satsningar på orket för att vi skall lyckas.

Regeringens goda intentioner presenterades på fel sätt eftersom alla på Arkadiabacken egentligen är ense om det jag nyss skrev. Gammal skåpmatserverades i nytt blågrönt omslagspapper som en veritabel gåva åt oppositionen. Men slutet gott allting gott eftersom man nådde en överenskommelse om att vi skall höja den faktiska pensionsåldern med tre år. Hur återstår att se.

Mikaela Nylander
Borgå stadsfullmäktiges ordförande, riksdagsledamot

Mikaela Nylander Måndag, 06 februari 2012 Svenska Suomeksi English


	Startsidan Jag Spörsmål Pressmeddelanden Kollumn Insändare Tal Riksdagsarbetet Kontakta	Tillbaka Gammal skåpmat /ÖN 24.3.2009 24.03.2009 Nu på veckoslutet städade jag och mina två små hjälpredor några köksskåp. Att städa med barn innebär egentligen att inget får slängas. Barn under skolåldern är de mest konservativa små hjälpredor man kan tänka sig. Inte ens glögg, vars bäst före datum var förra våren, får kasseras. Däremot var glädjen stor då vi hittade en kvarglömd burk pepparkakor. Ute sken solen och pepparkakorna, de smakade minsann lika gott som de gör vid advent! Gammal skåpmat har även serverats på politiskt håll under de gångna veckorna. Från min hemkommun har igen tanken på en enda kommun i Östra Nyland kastats fram på ett vårdslöst sätt. Tanken härstammar från förra fullmäktigeperioden då landets regeringen startade kommun- och servicestrukturprocessen. Svagheten då, som tydligen lever kvar i all sin prakt, var att många såväl politiker som tjänstemän hellre diskuterade kommungränser än att analysera servicen. Det är lättare att vid mötesborden flytta kommungränsen än att flytta på skolor och hälsocentraler. Min fasta övertygelse är att det just nu är klokt, också sett ur ett snävt Borgåperspektiv, att låta det nya Lovisa växa sig starkt. Varken ett troligt förestående landskapsbyte eller Borgå stads egen tolkningsbara strategi berättigar till att föra fram tanken på en enda kommun. Tanken på en enda storkommun hänför sig till den process som de facto resulterade i det nya Lovisa. Gammal skåpmat alltså. Också landets regering har värmt upp gammal skåpmat genom att föreslå att finländarna skall arbeta längre. Problemet är inte vårt system i sig självt, det ger redan nu möjligheter att arbeta ända upp till 68 år. Problemet är att den faktiska pensionsåldern i Finland i medeltal är under 60 år. En låg pensionsålder kombinerat med studier som drar ut på tiden och med att det föds alldeles för få barn i vårt land gör att vi egentligen har få alternativ om vi skall upprätthålla välfärden. Vi kan skära ner på kostnaderna för service och sociala förmåner och vi kan leva på lånta pengar som kommande generationer betalar notan för. Eller så kan vi se till att våra unga får en studieplats, att studietiderna förkortas genom vettiga stödsystem samt att vi verkligen stöder finländarna så att de orkar arbeta längre. Låter enkelt, men det kommer att krävas massiva och mångsidiga satsningar på orket för att vi skall lyckas. Regeringens goda intentioner presenterades på fel sätt eftersom alla på Arkadiabacken egentligen är ense om det jag nyss skrev. Gammal skåpmatserverades i nytt blågrönt omslagspapper som en veritabel gåva åt oppositionen. Men slutet gott allting gott eftersom man nådde en överenskommelse om att vi skall höja den faktiska pensionsåldern med tre år. Hur återstår att se. Mikaela Nylander Borgå stadsfullmäktiges ordförande, riksdagsledamot	Sök
	Kontaktuppgifter Mikaela Nylander