Vådliga vindar/ ÖN 21.4.2009

21.04.2009

Våren gör tappra försök att smälta bort de sista snöfläckarna som ännu belägrar skuggiga platser. Många är vi som önskar att våren nu definitivt skall lyckas så att vi kan tvätta vinterkläderna och hänga in dom i garderoben för att snällt vänta på nästa säsong. I naturen blåser efterlängtade vårliga vindar och i politiken skrämmande vådliga vindar.

Under en tid har vi först på nationell nivå, och efter höstens kommunalval också lokalt, fått känna av de första brisarna av vad som komma skall angående attityder gentemot svenskan och i samma veva gentemot utlänningar i vårt land. Nu lägger nämligen sådana krafter den politiska agendan som drar paralleller
mellan den ur historien utformade alldeles naturliga tvåspråkigheten i Finland och vår utlänningspolitik.

Svenskan och dess ställning som nationalspråk är mer än klämd i Finland, den är trängd, den är kränkt och den är hotad. Statsrådet publicerade före påsk sin rapport om hur grundlagen och språklagen uppfylls inom förvaltningen. Attityderna är hårda, det finns tjänstemän som anser att man inte ens behöver
kunna svenska trots att man enligt lag skall kunna erbjuda service på båda nationalspråken. Trenden är ingen trend längre, det är ett faktum att ett nationellt uppvaknande bör ske för att vi skall lyckas bibehålla vår
grundlagsenliga tvåspråkighet.

Lägg till det som skedde för fyra år sedan då man slopade kravet på att skriva det andra inhemska språket i studentskrivningarna. På universitet och yrkeshögskolor slår man larm om att studenternas språkkunskaper inte ens räcker till för att de skall klara av det språkprov som ingår i högskole-examina. Allt sämre kunskaper i svenska och hårdare attityder är ett problem stort nog.

Men detta räcker inte, dessutom är det tydligt att det bland beslutsfattare upplevs som rumsrent att gå åt landets tvåspråkighet med allt grumligare argument. Under riksdagens plenum går sannfinländarna hårt ut både mot tvångssvenskan och finlandssvenskarnas rasism gentemot karelarna. I förra numret av Sunnuntai Uusimaa kunde vi ta del av en Borgåfullmäktigeledamots åsikter om att Sfp behöver utlänningar för att kunna uppnå ett större understöd.

Vem vågar ställa sig upp och försvara tvåspråkighet eller utlänningar då sannfinländarna går från klarhet till klarhet? Det som är verkligen skrämmande är att sannfinländarna genom sina utspel försöker uppvigla sina väljare till att tro att landets tvåspråkighet utgör en port till ökad invandring. Så länge dessa krafter tillåts lägga den politiska agendan och samtidigt också tillåts dra gränsen för vad som är politiskt rumsrent finns det fog för ett ord: stormvarning!

Mikaela Nylander

Mikaela Nylander Onsdag, 08 september 2010 Svenska Suomeksi English


	Startsidan Jag Spörsmål Pressmeddelanden Kollumn Insändare Tal Riksdagsarbetet Kontakta	Tillbaka Vådliga vindar/ ÖN 21.4.2009 21.04.2009 Våren gör tappra försök att smälta bort de sista snöfläckarna som ännu belägrar skuggiga platser. Många är vi som önskar att våren nu definitivt skall lyckas så att vi kan tvätta vinterkläderna och hänga in dom i garderoben för att snällt vänta på nästa säsong. I naturen blåser efterlängtade vårliga vindar och i politiken skrämmande vådliga vindar. Under en tid har vi först på nationell nivå, och efter höstens kommunalval också lokalt, fått känna av de första brisarna av vad som komma skall angående attityder gentemot svenskan och i samma veva gentemot utlänningar i vårt land. Nu lägger nämligen sådana krafter den politiska agendan som drar paralleller mellan den ur historien utformade alldeles naturliga tvåspråkigheten i Finland och vår utlänningspolitik. Svenskan och dess ställning som nationalspråk är mer än klämd i Finland, den är trängd, den är kränkt och den är hotad. Statsrådet publicerade före påsk sin rapport om hur grundlagen och språklagen uppfylls inom förvaltningen. Attityderna är hårda, det finns tjänstemän som anser att man inte ens behöver kunna svenska trots att man enligt lag skall kunna erbjuda service på båda nationalspråken. Trenden är ingen trend längre, det är ett faktum att ett nationellt uppvaknande bör ske för att vi skall lyckas bibehålla vår grundlagsenliga tvåspråkighet. Lägg till det som skedde för fyra år sedan då man slopade kravet på att skriva det andra inhemska språket i studentskrivningarna. På universitet och yrkeshögskolor slår man larm om att studenternas språkkunskaper inte ens räcker till för att de skall klara av det språkprov som ingår i högskole-examina. Allt sämre kunskaper i svenska och hårdare attityder är ett problem stort nog. Men detta räcker inte, dessutom är det tydligt att det bland beslutsfattare upplevs som rumsrent att gå åt landets tvåspråkighet med allt grumligare argument. Under riksdagens plenum går sannfinländarna hårt ut både mot tvångssvenskan och finlandssvenskarnas rasism gentemot karelarna. I förra numret av Sunnuntai Uusimaa kunde vi ta del av en Borgåfullmäktigeledamots åsikter om att Sfp behöver utlänningar för att kunna uppnå ett större understöd. Vem vågar ställa sig upp och försvara tvåspråkighet eller utlänningar då sannfinländarna går från klarhet till klarhet? Det som är verkligen skrämmande är att sannfinländarna genom sina utspel försöker uppvigla sina väljare till att tro att landets tvåspråkighet utgör en port till ökad invandring. Så länge dessa krafter tillåts lägga den politiska agendan och samtidigt också tillåts dra gränsen för vad som är politiskt rumsrent finns det fog för ett ord: stormvarning! Mikaela Nylander	Sök
	Kontaktuppgifter Mikaela Nylander