Tillbaka

Känna till och känna för/ ÖN 26.5.2009

26.05.2009

Under de senaste veckorna har jag funderat mycket på detta med att känna till och känna för. Vilken är skillnaden eller är det kanske så det är en förutsättning att vi känner till en fråga för att kunna känna för den? Mina funderingar handlar om de upplevelser jag haft inför EU-valet då rört mig på gator och torg.
Allt fler finländare verkar fråga sig varför rösta?

Orsakerna är säkert flera. Obekväma beslut förklaras ibland med att “det var inom EU man drev igenom detta”. Visst kommer initiativen från tjänstemannaorganet kommissionen. Besluten fattas ändå av ministerrådet eller av parlamentet som bägge består av politiker av kött och blod från medlemsländerna. Visst händer det att Finland blir tvunget att godkänna sådant man motsatt sig. Men faktum kvarstår, EU är vi, via våra ministrar och våra EU-parlamentariker.

Mest oroväckande är ändå att vi som till vardags sysslar med unionen i form eller annan inte lyckats klargöra vilken betydelse EU har för oss i vår vardag. Förra perioden satt jag i riksdagens miljöutskott och en alldeles klar majoritet av alla frågor vi behandlade i utskottet var EU-relaterade. Miljöfrågor som behöver få en lösning känner inte till nationsgränserna. Likaså behöver Östersjön alla de länders insatser som befinner sig runt detta innanhav. En uppgift för unionen alltså.

Vi har de senaste åren talat mycket om behovet av rena och trygga livsmedel. Hur skall vi lyckas uppnå detta utan unionens medverkan då vi vi har en öppen inre marknad? För att inte tala om konsumentskyddet, vid milleniumskiftet jobbade jag som assistent åt europaparlamentariker Astrid Thors. Då arbetade vi för att unionen skall förbjuda ftalater i exempelvis leksaker. Ftalater gör plast mjukare. Förra julen drog Konsumentverket bort några leksaker från den finländska marknaden, en av leksakerna drogs bort med motiveringen att den innehöll ftalater.

I den globala handeln behöver vi regler som gäller inom unionen, Finland som land är för litet i det här sammanhanget. Förr eller senare hamnar maten på mitt fat eller leksaken i ditt barns eller barnbarns mun.

Finland behöver alltså EU, men EU behöver också Finland. Finland har många viktiga uppgifter inom unionen, en av de principiellt viktigaste uppdragen måste fortsättningsvis vara att arbeta för öppenhet. I Finland har alla medborgare rätt att veta vad som pågår inom förvaltningen i och med att så gott som alla dokument är offentliga. Dessutom har vi regler för delgivande och deltagande. Du vet om din kommun planerar att dra en väg över din tomt. Samma regler bör självfallet gälla inom unionen, men alla länder delar inte vår syn. Arbetet för en union där öppenhet är huvudregeln fortsätter.

Alla känner vi till något som pågår inom unionen trots att långt ifrån alla känner för unionen. Finland är en del av unionen och vår uppgift som väljare är att se till att Finland i Bryssel representeras av människor som både känner till vad som bör göras och som också känner för sitt viktiga uppdrag. Vår första uppgift som väljare är att nu fråga för att känna till EU. Sedan faller den andra biten ganska naturligt på plats, då känner vi också för att rösta!

Mikaela Nylander
riksdagsledamot