Tillbaka

Salmos, Saima och Signe /ÖN 23.6.2009

23.06.2009

Sitter på vår nybyggda terrass och andäktigt andas jag in den ädlaste doften av alla, doften av saltstänkt hav. Sönerna och jag har flyttat till sommarnöjet på Pellinge i väntan på att hela familjen skall bli ledig. Känslan av frihet (kalendern har ingen betydelse nu) i kombination med havet gör mig knäsvag.

Barndomens somrar i Pernå har på många sätt format mig. Jag levde i en form av kollektiv bestående av flera generationer som fostrade varandra. Äldre viljestarka kvinnor och jämnåriga fysiskt starka pojkar var min vardag. Och livets första hårda skola har jag insett.

Som enda flicka som bodde i kollektivet på Salmos lärde jag mig slåss för mitt utrymme. Det var inte lätt, killarna hade en tendens att bara välla sin pojkenergi och smutsiga kläder över mig, som led av bacillskräck. Men jag lärde mig att parera svåra och framför allt fruktansvärt irriterande situationer, en kunskap jag har nytta av i politiken. Alla måste få ta sig sitt utrymme för att helheten skall fungera.

Kvinnorna var just så egensinniga som ett långt liv kantat av stora förluster gjort dem till. Bakom de ofta återkommande förmaningarna dolde sig en insikt om livets allvar, men också om dess möjligheter.

Signe skrämde slag på mig med sina förslag att jag skulle gå i hushållsskola i Hindhår eller åka på finnbete för att lära mig finska. En märklig blandning av traditionell kvinnosyn och framsynthet om vad jag kommer att behöva i framtiden. Hos Saima åt jag bäribulla från tallrik med kniv och gaffel, så tjock var hennes bäribulla! Det man gör skall man göra ordentligt var hennes filosofi. Ack så viktigt och riktigt,alla mina hastverk har jag fått ta itu med i något skede.

Att leva tillsammans över generationsgränserna gav en insikt i och om livets olika skeden jag först nu egentligen kan greppa. Det är med tacksamhet jag minns mina barndomssomrar. Samtidigt ställer sig frågan, vilka kloka äldre kvinnor eller jämnåriga töser skall sätta mina söner på plats? Det är inte samma sak att träffas då och då som att bo kollektiv. Undrar vad Signe eller Saima skulle ha svarat på min fråga?

Ha en skön sommar!

Mikaela Nylander