Tillbaka

Mamma tillhör inte familjen/ ÖN 21.7.2009

21.07.2009

Många av er läste säkert ovansående rubrik i HBL lika många gånger som jag utan att riktigt förstå innebörden. I själva artikeln framgick det att det handlade om en egyptisk äldre kvinna som nyss blivit änka. Hennes söner har bott i Finland i några decennier och ville nu ta hand om sin mamma i sitt nya hemland. Mänskligt ocn naturligt, i alla familjer där förhållandena har vårdats och mår bra vill man ju göra så.

Vår lagstiftning utgår dock från en annan syn på kärnfamiljen. Hit räknas inte far- och morföräldrar enlit huvudregeln i fall där någon i familjen har invandrat till Finland. Varje gång ett fall av detta slag dyker upp engagerar sig många finländare och kräver en humanare lagstiftning. Samtidigt vet jag att attityderna i riksdagen är hårdare än någonsin i dessa frågor. Men det är egentligen inte vår invandringspolitik jag nu vill diskutera. Det är synen på familjen helt generellt som engagerar mig så här i semestertider.

Fallet med den egyptiska kvinnan fick mig att minnas ett fall där en kvinna i södra Finland ville att hennes mamma som bodde i östra Finland skulle flytta till dotterns hemkommun. Mamman var beroende av omfattande vård så dotterns hemkommun sa nej. Jag kommer inte ihåg hur fallet slutade men frågeställningen är intressant med tanke på den flyttningsrörelse vi sett innanför landets gränser de senaste decennierna.

En familj som flyttat till Lovisa vill att farmor från Pihtipudas skall vara närmare familjen i dess vardag och att också hon tar sitt pick och pack och flyttar till Lovisa. För kommunens del kan man räkna med vissa kostnader och familjen (dit farmor hör!) kan räkna med större samvaro och bättre livskvalitet. För mig är det otänkbart att inte mina eller Jarmos föräldrar skulle höra till familjen. Men frågeställningen blir onekligen en annan om kommunen har många åldringar i kö för vård dygnet runt exempelvis och någon av mina föräldrar är beroende av denna vård.

Jag känner inte till hur systemet idag fungerar med ålderstigna människor som vill flytta närmare sina nära och kära. Men med tanke på att vi har en åldrande befolkning samt att flyttningsrörelsen i Finland inte ser ut att avta måste vi vara beredda att tänka om. Alla system och också avgiftspolitiken borde ju utgå från att till familjen hör också äldre människor med behov av närhet och umgänge med sina närmaste.

Men också familjerna bör inse sitt ansvar för familjens alla medlemmar. En hög eller låg skatteprocent innebär inte att man går fri från sitt mänskliga ansvar att så mycket som möjligt hjälpa till och engagera sig. Genom att man betalar skatt besittet man enbart rättigheter gentemot samhället, skyldigheter förekommer inte. Detta är en farlig attityd som ibland förekommer bland yngre generationer.
Ta en titt bland era vänner och bekanta, visst är det många som fortfarande anser och inser att till familjen hör också den äldre genetationen? Detta är en bra början tror jag. Allting bottnar i attityder och känslan för något eller någon. Vem är jag att säga hur en familj skall se ut? Ingen. Det jag efterlyser är ansvar och känsla för dem som visat eller visar detta för dig.

Mikaela Nylander