Tillbaka

Gruppanförande 21.5 08/Interpellation om tryggande av universitetens ställning

21.05.2008

Kompetens, företagsamhet och förnyelseförmåga utgör grunden för en ökad välfärd. Det slår regeringen Vanhanens program fast. Regeringen har i sitt program slagit fast att målsättningen för finansieringen av forskning och utveckling är att den offentliga finansieringen ska stiga till fyra procent av bruttonationalprodukten. Regeringen har även bestämt att den offentliga basfinansieringen till universiteten ska öka över hela linjen. Donationer till stöd för vetenskaplig verksamhet har dessutom redan i hög grad gjorts avdragbara i beskattningen.

Grunden för den universitetspolitik som regeringen nu genomför lades under den förra regeringen, när den politiska färgen på undervisningsministeriet var en helt annan. Grunden för innovationsuniversitetet lades också den under förra regeringen som granskade alternativa finansieringsmöjligheter för universitetsväsendet.

Regeringen har vidtagit flere åtgärder som stärker universitetens ekonomi. I rambeslutet för ett år sedan beslöts att anslaget för universitetens basfinansiering skulle höjas med 80 miljoner euro under denna valpeiod. I budgeten för detta år ökades finansieringen för universiteten med 83 miljoner euro. Denna vår beslöt regeringen dessutom öka anslaget med ytterligare 10 miljoner år 2010 och 30 miljoner 2011. Efter dessa beslut interpellerar sedan oppositionen med motiveringen att regeringen kör ned det heltäckande universitetsväsendet i vårt land och gör spillrorna beroende av utomstående finansiärer.

Svenska riksdagsgruppen anser att förslaget att universiteten kan ta skepnad av en offentligrättslig juridisk person eller en privaträttslig stiftelse är bra. Gruppen anser oppositionens oro för  universitetens autonomi vara obefogad. Genomförd på det sätt regeringen nu föreslår finns det ingen risk för att utomstående krafter såsom näringslivet skulle ta över makten inom vårt universitetsväsende. En fungerande och tillräckligt stark autonomi för universiteten kan uppnås enbart om universiteten har förutsättningar att utvecklas och följa med sin tid. Målet med den reform regeringen planerar är att skapa de rätta förutsättningarna för detta och att samtidigt stärka universitetens ekonomiska handlingskraft.

Jag vill dessutom påminna om att vi nu inte diskuterar någon privatisering av universiteten och universitetsväsendet i vårt land. Trots att universiteten ges möjlighet att ta formen av en privaträttslig stiftelse kommer universiteten ändå att sköta offentliga uppgifter och staten har det absoluta och yttersta ansvaret för universitetens basfinansiering. Universiteten kan ju redan idag ta emot donationer – donationsprofessurer har varit det traditionella sättet att stöda universiteten. Svenska riksdagsgruppen anser det inte heller vara negativt att även andra plånböcker än den statliga är med och stärker universitetens verksamhet.

Genom att den statliga basfinansieringen på ett jämlikt sätt utgör grunden för ekonomin i alla universitet står universiteten också i framtiden på samma startlinje oberoende av vilken upprätthållarmodell de väljer att gå in för.  Staten måste även i framtiden sörja för att universitetens basfinansiering står på en skälig nivå – oberoende av de förändringar som nu planeras. Om basfinansieringen riskeras finns också risken att oppositionen får rätt i sina farhågor. Oppositionen har rätt i påståendet att humaniora och samhällsvetenskaperna inte är lika lockande investeringsobjekt som exempelvis tekniska vetenskapsgrenar och naturvetenskaper. Därför är beslutet att alla universitet av staten kan betraktas som finansplaceringar positivt. I och med att inkomster i samband med avyttring av statlig egendom kan användas också för att stärka universiteten kan placeringarna vid behov satsas även på områden och ämnen som exempelvis humaniora och samhällsvetenskaper. Svenska riksdagsgruppen försvarar kraftigt bildningsuniversitetets existens.

Vad gäller påståendet om att den linje regeringen gått in för kommer att dela in universitetsväsendet i vårt land i två olika läger tror Svenska riksdagsgruppen att resultatet kommer att vara det motsatta. Det planerade systemet kommer att ytterligare förstärka möjligheterna för regionen kring ett universitet – såväl näringslivet som olika samhällskrafter – att stöda universitetet i dess verksamhet. Att det kanske där förekommer regionala skillnader är inte heller det någon nyhet; det gör det redan i dag. Svenska riksdagsgruppen förutsätter också att universitetsnätet i vårt land även i framtiden ska vara tillräckligt heltäckande för att kunna erbjuda hela befolkningen möjlighet till studier och regionerna möjlighet till livskraftiga universitet och högskolor som stöder den regionala utvecklingen. Detta innebär att de strukturella förändringar som nu börjar ta form bör fortsätta. Inom ramen för universitetens autonomi och på basen av förhandlingar med och resultatstyrning via undervisningsministeriet är det logiskt att universiteten ser över hur de ordnar sin forskning och undervisning. Också inom de svenskspråkiga universiteten och högskolorna kommer förändringar att behövas i framtiden, utöver de konsolideringar och samarbeten som redan beslutats om. De åtgärder som nu vidtas på alla håll och på alla nivåer strävar alla efter att hålla det finländska universitetsväsendet på en hög nivå också internationellt sätt.

Oppositionen oroar sig också över personalens och studenternas ställning i de nya styrelserna. Svenska riksdagsgruppen anser det vara nödvändigt att studeranden och personal även i framtiden har representation i styrelserna. Undervisningsministern har nyligen sagt att meningen med de styrelser som tillsätts i åtminstone de universitet som går in för stiftelsemodellen är att styrelsemedlemmarna skall representera den bästa sakkunskap inom vetenskap, forskning, näringsliv och samhälle som finns inom de sektorer inom vilka universitetet är verksamt. En stark vetenskaplig förankring är en grundförutsättning. De av staten utsedda medlemmarna kommer att vara i majoritet i styrelsen och att både studerande och personal kommer vardera att höras när staten utser medlemmar i styrelsen. Svenska riksdagsgruppen anser att systemet att staten utser representanter efter att ha hört studenterna och personalen är tillräckligt för att trygga deras representation i styrelsen – förutsatt att staten verkligen lyssnar på de förslag som ställs.

I regeringsprogrammet slogs fast att statens produktivitetsprogram inte får försämra universitetsutbildningens kvalitet eller vetenskapens eller forskningens effektivitet. För produktivitetsprogrammets del har även slagits fast att det inte gäller personal inom undervisning och forskning. I och med den förändring av universitetsväsendet som nu planeras är det klart att man inte längre kan mäta produktivitetsprogrammet i universiteten i form av personarbetsår eftersom arbetsgivaransvaret flyttas från staten till de enskilda universiteten. Oberoende om produktivitetsprogrammet får något slag av fortsättning ute i universiteten eller om programmet införs som en komponent i förhandlingar mellan staten och universiteten får inte heller dessa åtgärder försämra kvaliteten eller effektiviteten i universiteten.

Ett av de uttalade målen för regeringens universitets- och högskolepolitik är att öka den internationella spetskompetensen och att skapa starka högskolehelheter. Regeringens tanke om att universitetens ekonomiska autonomi ska stärkas genom att universiteten kan ha ställning som offentligrättslig juridisk person eller privaträttslig stiftelse är helt i linje med Svenska riksdagsgruppens politik. Därför kan Svenska riksdagsgruppen understöda en enkel övergång till dagordningen.